Vår allra första cykeltur gick från Örebro till Oslo och hem igen.
Pigga och laddade startade, jag lyckligt ovetandes, vi hemifrån på Slottsgatan.
Vi hade sikte på vårt första stopp med fika i Fjugesta, där Janes föräldrar mötte upp med kaffe.
Och Degerfors måste passeras hur vi än räknade, så motvilligt gjorde vi det.
Jag fortfarande ovetandes.
Nöden har ingen lag när man är på äventyr.
”Århundradets” värsta regn fick vår öron att sloka något mellan Björneborg och Kristinehamn, nästan, säger bara nästan, att vi ville ge upp.
Vi fick tält och kläder torra under natten, efter den dagen såg vi inte skymten av regn.. (På gott och ont)
”GO O GLA KEXCHOKLAD”
Resans enskilt längsta etapp. 16 mil mellan Kristinehamn och Årjäng.
Jag skall villigt erkänna att jag aldrig, varken förr eller senare, varit så fruktansvärt slut och trött.
Nu var jag inte ovetandes längre!
”Packa inte mer än vad som behövs”!
Allt man packar skall dras upp för varenda backe.
Och det kan jag lova! Backar fick vi, men varenda en var åt fel håll.
Vi fuskade faktiskt en natt i Årjäng, genom att bo på ett vandrarhem, med dusch. Mina kläder var helt vita av torkad svett.
Men Jane den lilla godingen var fräsch som en nyponros, hon hade bara ett ”litet” problem med ”– – – –” (censur).
Efter Årjäng kommer som bekant gränsen, men före det en by som heter Hån.. Och den backen från Hån till gränsen är just precis det, ett HÅN.
Den är närmare en mil lång och helt hopplöst brant. Jag snittade 6 km/tim. uppför, det är ungefär vad man promenerar.
Men vi kom upp, och min ”vagn-jä__l” satt kvar bakom min cykel. Hade god lust att slänga skiten i skogen, och ta bussen hem.
”Fullständigt medveten nu”! Packa mindre nästa gång! Köp ett mindre tält!
In i Norge! Härligt.. Nu cyklade hem till min fd. chef Kristian i Åros, där det vankades middag (Koketorsk og nypoteter).
Eftersom man inte får cykla i ”Drammentunelen” så mötte han upp oss med bil och släp strax före tunneln.
Detta är ett privat paradis på jorden, 10 meter från Oslofjorden och fantastiskt vackert, Jane och jag bodde en natt i lilla underbara gäststugan ”Purkerud”. Tyvärr bara en natt. Vi skulle ju fortsätta in till Oslo, och Bogstad camping.
Från Åros till Bogstad camping (Holmenkollen) är det bara uppför, uppför och sedan lite uppför.
Väl där UPPE, innan vi slagit upp tältet och gjort oss i ordning, smakade pilsnern(a) jäääätte gott.
Oslo mitt älskade Oslo, med en utekväll, Hamburgare på ”Lektern” och en pilsnerrunda på Akerbrygge. ”Like old times”.
Vilodag på stranden!
Skönt, varmt och välbehövligt.
Nu skulle vi ju bara hem igen.
Vi tog båten ”Bamse Brakar” från Akerbrygge till Nesoddstangen. för att slippa cykla i trafiken ut ur Oslo.
Många luncher är luxuösa, men ibland måste vi äta på restaurang.
Men det slapp vi denna dag.
Det är så härligt så det gör ont.
Hej ”Du gamla du fria, du fjällhöga nord”.. Om ni visste hur bra ”fjällhöga” stämmer när man cyklar…
Men nu jäv__r skulle vi NER till Hån.. Och jag tänkte absolut INTE bromsa nedför..
Satte mitt hastighetsrekord ner till Hån, ett rekord som fortfarande står sig.
63 km/tim. med släpkärran! HA! Där fick du backjä__l.
Stannade någonstans efter gränsen för att ta oss ett dopp.. Näe.. vi kyler fötterna bara..
Brrrrr….
Snart hemma igen. Stannade i Kristinehamn igen, sista stoppet innan Örebro
Tro på f_n, att det regnade i Björneborg igen.. Åk inte dit..
Ingen film kvar i kameran, slut på inspiration, ville inte åka hem.
Ville cykla mer. Grät faktiskt lite sista milen.
Detta måste vi göra om.
Men facit blev att jag ensam fjällvandrade några år (men det är en helt annan historia), innan vi återupptog cyklandet.
Kram
Jane och Stefan
Senaste kommentarer