Min Filosofi

Min personliga filosofi till varför jag vill genomföra denna expedition, om då bortser från att det har ett välgörenhetstema, är numera för mig lika naturlig som annorlunda!

Allt beror på min personlighet och historia.
Som min nära omgivning vet är jag en rastlös själ men också orädd och nyfiken och har och haft ett behov att vara i centrum men också finna min ensamhet, jag har också alltid sökt kickar av alla de slag. Under de senaste åren har jag också äntligen förstått varför.

Ända sedan min ungdom har jag varit på jakt efter äventyr, som t.ex.

  • Sökte jobb på friflaggade fartyg som trafikerade långa internationella resor, fick dock reda på att arbetsförhållandena och betalningen var rent ut sagt usla.
    Ballade ur. Ångrar idag att jag var för feg.
  • Blev erbjuden provjobb under 6 månader som modell i USA.
    Ballade ur. Ångrar idag att jag var för feg.
  • Sökte mig till FN:s utlandsmissioner, och blev antagen, men inte dit jag ville, vem ville åka till Libanon när det var som stökigast där, jag ville ju till Cypern.
    Ballade då ur. Ångrar mig idag att jag var för feg.

Det finns fler exempel på tillfällen jag gått miste om, för att jag var för feg, lat och bekväm.

Tyvärr har denna ”kickjakt” medfört många korkade, irreversibla och idiotiska beslut som påverkat mitt liv i en negativ riktning och också dessvärre påverkat mina nära och kära.

Sedan lunkade livet på som för alla andra (de flesta i alla fall) in i det eviga ”ekorrhjulet” med jobb, pengar, jakten på status, fru och barn, det sista är absolut INGET jag ångrar utan tvärtom inte på något sätt inte skulle kunna leva utan, men tillhör ändå det samhälle vi förväntas leva i.

Jakten har medfört att jag vid upprepade tillfällen ”trillat” ner i djupa depressioner, med livsleda och desperata försök att förändra livet, utan att egentligen förstå varför.

Trots allt har dessa idiotiska beslut förmodligen hjälpt mig att skapa, sent omsider, andra mål och insikter.

För väldigt länge sedan träffade jag en mycket spännande person som signerade sin bok med orden.

”Dreams can become reality! Just do it.”
Detta satte mycket djupa spår i mig.

Jag bestämde mig för c:a 6 – 7 år sedan, under en cykeltur med min nuvarande fru, att göra något som för mig, kan göra ett avtryck inför framtiden, och kommande ålderdom.

Vi hade precis avslutat en cykelresa från Örebro till Oslo och tillbaka, jag ville bara cykla mer och längre, min fru blev milt uttryckt irriterad och fräste ”CYKLA DÅ FÖR F_N JORDEN RUNT”.

Då var den idén planterad, och drömmen började ta form, bara året efter hade jag bestämt mig att genomföra en sådan expedition. Frågan var bara när…

Efter ett år satte jag en tid för genomförandet, naturligtvis det år jag fyller 50 år, 2015.

Det är ju bara själva F_N att det skulle ta nästan en halv livstid, innan jag tar mig i kragen och vågar genomföra en dröm.

Våren 2014 så gjorde jag en test att cykla ensam genom Sverige, från norr till söder, en tripp på 224 mil under tre veckor. Min initiala känsla var att den fysiska utmaningen skulle bli enorm, men ack så jag bedrog mig.

Den psykiska utmaningen var betydligt värre. Jag kom bara till Gällivare, då jag började vackla, officiellt skyllde jag på förkylning, men sanningen var att psyket började spöka ordentligt.

”Hur F_N kunde jag komma på att cykla från Sveriges nordligaste punkt, till den sydligaste”.

Tog då en cykelfri dag, och var tvungen att fundera en strategi på hur detta skulle bli genomförbart, efter ett dygn av grubblerier, värkte jag ut en möjlig strategi.

”Ta varje dag som ett nytt äventyr, fram med din inbyggda nyfikenhet, se inte hela dagen som en sträcka, utan dela även upp dagsetappen i småmål, till nästa uppförsbacke, till nästa by, till nästa rastplats”, o.s.v.

Efter ett ändrat ”mind set” gick det inte fullt som en dans, men betydligt lättare och det blev med ens roligare att vakna och sätta sig på cykeln. Vissa morgnar pirrade det till och med i magen, för vad som komma skulle.

Jag förstod då att det var så som man måste ta livet vid sidan av cykeln, frågan var bara hur…

De två sista åren har tanken på cykla jorden runt malt i skallen och hur detta skulle bli en verklighet.

Vägrar att av feghet eller bekvämlighet återigen balla ur.

Vill ju också göra ett avtryck för andra, både vad gäller våra medmänniskor i vår trygga del av världen, genom att ge inspiration att förverkliga stora som små drömmar.

Inte minst för mina 4 barn. Vågar pappa, så vågar förhoppningsvis dem.

Men också för människor som inte har det lika förspänt som oss. Funderingarna tog snart fart, vilken organisation jag skulle välja?

Valet av välgörenhet är lika självklar som oberoende. Vatten är det enda vi har gemensamt med alla på jorden oavsett, religion, hudfärg, ålder, geografi, ursprung och politik.

Vi har alla har exakt samma behov av vatten och vi tar rent vatten för givet.

Varje gång vi spolar vår toalett, så förbrukar vi c:a 6 liter vatten, detta motsvarar c:a 3 dagars perfekt dricksvatten för en normalperson.

Men långt ifrån alla har samma förutsättningar som oss, detta medför svält, sjukdomar, fattigdom, korruption och många dödsfall.

Så det självklara valet blev för mig WaterAid.

”WaterAid är en internationell frivilligorganisation. Deras uppdrag är att förändra liv genom att förbättra tillgången till rent vatten, förbättrad hygien och sanitet i världens fattigaste samhällen.”

Nu står jag inför ett realiserande av denna dröm, och kämpar som en galning dagligen med att jaga sponsorer till expeditionen och donatorer till WaterAid.

Den 16/8 ger jag mig ensam iväg på denna c:a 3 år långa expedition.

Jag har satt ALLT på ett enda kort, bära eller brista!

  • Sagt upp mig från jobbet.
  • Säljer allt jag äger och har.
  • Blir frivilligt bostadslös.
  • Skiljer mig från min nuvarande fru.

Många tycker att jag är fullständigt vettlös och en del tycker att det är ”coolt” och vågat att genomföra drömmen.

Jag undrar alltid vem det är som är vettlös.

Är det den som ställer sig i samma fålla som de flesta andra, och aldrig egentligen inte vågar utmana och realisera sina innersta drömmar? (Jag menar INTE att alla ska cykla jorden runt, men ändå utmana sin dröm)

Eller är det den som faktiskt gör ett försök att förverkliga drömmarna, även om det kan innebära ett umbärande eller ett misslyckande.

En oförverkligad dröm, blir aldrig annat än en bleknande dröm.
En förverkligad dröm blir aldrig annat än ett minne för livet.

Livet är väldigt kort, med tanke på hur länge man ska vara död efteråt.

Vägra att inte våga!

Våga misslyckas!

 

Ta gärna tillfället akt och berätta anonymt vilka era drömmar är, både förverkligade och sådana som inte är det.
Ni kan också vilka drömmar ni ångrar att inte förvekligat när ni kunde.

Alla inlägg kommer att vara HELT anonyma!

Vad är dina drömmar?

Ta gärna tillfället akt och berätta anonymt vilka era drömmar är, både förverkligade och sådana som inte är det.

Ni kan också vilka drömmar ni ångrar att inte förvekligat när ni kunde.

Alla inlägg kommer att vara HELT anonyma!

11 + 13 =

Pin It on Pinterest

Share This