Tjong på er!

Hoppa inte över detta inlägg utan ta er tid att läsa och begrunda!

18/8:s fortsättning: Under kvällen så fick jag ett samtal från ytterligare en journalist som ville intervjua mig, sagt och gjort, journalisten fick det hon ville ha, och jag hamnade i ytterligare 4 tidningar, kul som tusan (som den linslus jag är) och väldigt viktigt för hela expeditionen och de företag som valt att stötta detta.
När detta var gjort pep jag och sonen ner till Skövde centrum för att proviantera inför kvällen och lite onsdagsmys.

Under sena kvällen fick jag ett mail från en, för mig, helt okänd man, mailet rörde mig till tårar, och gjorde mig ännu mer övertygad att det finns en stor anledning att jag gör denna resa, och att det kan inspirera andra människor att försöka nå sina drömmar och se bortom sina hinder. Jag hoppas att den som skickade mig mejlet förlåter mig att jag delar med mig av innehållet i texten, jag ”avidentifierar” mailet och delar innehållet. Läs och döm själva:

”Jag fick en ordentlig tankestællare om dig och vad ska man sæga ? Det ær ju otroligt, jag kommer jag alltid att beundra dina gærningar. Jag befinner mig i Norge just nu før min kæra bor hær och visat det før henne om dig. Det ær mycket jag har gjort i mitt liv och rest runt Europa, varit gift 3 ggr.  Cyklar gærna en bit från mitt hem før motions skull. Jag fick stroke før 3 år sedan och livet ær inte som det borde vara, men du gav mig ett hopp.  Att viljan ær starkare æn allt vet vi redan. Jag ønskar dej allt bra och kommer tllbaka till Ørebro. Jag vet att ditt heliga løfte kommer att infrias och du har något som många saknar. Jag kan bara sæga , woow. Mina drømmar ær inte så stora, men drømmer så klart att få paddla kanot från Ørebro, Stockholm, Malmø och hela væstkusten till Stavanger. Fight on! Varma hælsningar”
19/8

Startade morgonen i vårt lilla lyxrum efter en mysig kväll med Sebban, och en skön sömn på en tempurmadrassen.

Efter vår grötfrukost med pulvermjölk och honung, som förövrigt Sebastian tyckte var väldigt gott, packade vi och stack, Sebastian i sin bil, och jag på min älskade Merida, nedför Billingebacken, jäklar vad det gick, tordes knappt titta på hastighetsmätaren, den visade nästan 70 km/tim, jag vågade inte bromsa helt enkelt, passerade en 30 zon i 60 km/tim, och funderade på om man kan får fortkörningsböter på cykel..

Sebban körde före mig ut ur staden, och jag vevade enträget på. Vi skulle ju ändå de 13 milen till Alingsås och syster Lotta för god mat, babbel och sömn…

Det var en underbar sträcka, varmt och härligt, lätt medbris och sagolik natur.

Stannade till i Falköping och fyllde på med lite mat, men min vana trogen (OBS! Gäller endast när jag cyklar långt) har jag svårt att äta och dricka. Men fick i mig något från en känd hamburgerkedja.

Var tvungen att få tag på ett par nya cykelglasögon, och Sebastian hade letat reda på en cykelaffär som kunde tillfredsställa mitt behov. Han lyckade hitta en RIKTIG cykelaffär. Racerdepån i Falköping är tvivelsutan just en riktig cykelaffär. Som drivs av Sofi Fåglum, dotter till Sture Fåglum en de legendariska Fåglum bröderna.

Racerdepån var inte svåra att supporta mig med ett par riktigt fina cykelglasögon, så nu är korpgluggarna skyddade igen.

Tycker ni skall besöka dom om ni är ute efter något som gör att det blir roligt och enkelt att cykla.

www.racerdepån.se

Nåväl.. Jag fortsätter att trampa, och börjar närma mig Vårgårda för att möta upp Sebastian, men tar en 5 minuters paus i skuggan i ett dike.. Slumrar nog till lite. (Ovanligt.. J )

Nu till det annorlunda och roliga inlägg i denna blogg..!!

Jag ligger och mår galet gott, och blir plötsligt väckt av en man på cykel i cykelkläder, han frågar om allt är OK, om det hänt något, vilket det naturligtvis inte gjort. Vi babblade lite om en stund, och sedan berättade jag vad jag håller med. Tomas Sylven som han heter, blev jätte intresserad av mitt påhitt och tyckte absolut att jag skulle komma till Vårgårda på något cykelevenemang. Jag hade absolut ingen aning om vad detta var för något!

velofondo_logotype_new

 

Han berättade då att det var Vårgårda cykelhelg www.worldcupvargarda.se med tävlingar för damernas världselit och att detta var en del i världscupen. Han bjöd in mig för att representera min expedition och WaterAid.

Jag min enfaldiga IDIOT som fortfarande har en fot kvar i det ekorrhjul som jag ogillar, säger:

Näe… Jag hinner inte det, jag måste till Alingsås till min syster ikväll, och sedan vidare söder ut, för jag vill komma till Ystad i början av nästa vecka.. ”Jag hinner inte det”..
Sedan tystnade jag och funderade 1 minut, och blev FÖRBANNAD på mig själv…

Vadå hinner inte? Vad F_N har bråttom till?? Jag tackade Ja till erbjudandet. Han ringde några snabba samtal, och sedan var jag inbokad på vandrarhem med eget rum ända till måndag… Intervjuer med media blev bokade i ett nafs. Pang Bom så har planen ändrats lite.. Det kostar mig inte en krona, och jag kan promota WaterAid, expeditionen och mina sponsorer hur mycket som helst..

Fantastiskt!

(Mina små om…)
Tänk om jag inte lagt mig i diket.
Tänk om han inte stannat.
Tänk om och framför allt! Tänk om igen..

Detta är ju precis vad allt handlar om!! Livet och dess väg är ALDRIG rak, utan har massor av intressanta val och möten! Bara om man lyfter huvudet och ser sig omkring..

OK, nu till nästa helmysko grejj!
Jag och Sebastian kommer hem till min syster och hennes underbara barn Moa-Lill och Hampus. Jag berättar om det märkliga som hände i dikeskanten i mitten av ingenstans..

Syrran säger: Häftigt.. Jag känner en kille som håller på med det där. Det är väl inte Tomas Sylven du träffat??
Det var ju just han! Och det visade sig att det är nära bekanta till Syrran med familj! Moa-Lill rider med Tomas dotter och familjerna har umgåtts..?!?!

Vad tusan är detta? Är inte världen och livet bra märkligt…?

Så upp med huvudet från mobiler och allt annat som distraherar er från att se vad livet egentligen har att ge.

Efter en god middag och MASSOR av babbel med syrran somnade vi ovaggat.

 

20/8.

Idag var en riktigt jobbig dag, som dock började mysigt med att gratta Moa-Lill på hennes födelsedag, Sedan fika och lunch bara för mig och Sebban med 1 000 garv. Tiden närmade sig då han skulle åka tillbaka till Örebro. Det var fruktansvärt jobbigt och vi grinade ikapp.

Dock hade jag lovat bort mig för intervjuer strax efter Sebban rullat iväg. Men det gick inget vidare, jag var helt enkelt tvungen att få en liten stund att gråta färdigt för en stund, så intervjuerna fick snällt vänta.

Efter att jag lättat något på trycket i mitt bröst och svalt klumpen i halsen, så vilade jag en stund för att sedan vara med i ett motionslopp på cykel för allmänheten. Jag sitter då på torget i Vårgårda och väntar på Tomas, varpå en kvinna kommer fram till mig och frågar om det är jag som varit med på radio. Hon ville ta ett kort på mig, och förklarade hur viktigt det var för henne att lyssna till min filosofi. Hon var bara 58 år, och drabbats av en fruktansvärd långt gången obotlig cancer. Hon börjar gråta och förklarar att min intervju på radion stärkt henne, och att mitt projekt har påverkat henne i positiv riktning. Återigen ett extremt viktigt möte!

Det lär inte bli så många expeditionsmil förrän på måndag, då cykelhelgen är över.. Men vad gör det? Tid är ju det enda jag har gott om!

Nu är klockan 23:10 och jag känner mig upprymd efter att ha ”Video-Skypat” tillsammans med alla mina underbara ungar. Så nu skall här sovas!

Kram på er och tack för att ni följer med på min resa..

Stefan
 

 

Pin It on Pinterest

Share This