Sitter ensam, sjön och funderar och skriver detta inlägg, de mina sover och jag tassar in för att bara lyssna på när de andas och i allra hösta grad lever, och ska jag vara helt ärlig så gråter jag just nu märkliga tårar, 20% rädsla, 60% lycka och 20% spänd förväntan.

Det har varit fritt från mina inlägg en stund, eftersom jag prioriterat att tillbringa några för mig extremt viktiga dagar innan jag cyklar iväg. Att få ha alla mina fyra underbara barn samlade samtidigt (som normalt nästan bara händer vid jul) och bara vara tillsammans utan dataspel och datorer.

Jag hoppas att alla föräldrar gör, det jag tidigare varit rätt kass på, nämligen att prioritera bort teknik, dataspel, facebook, instagram och allt vad det heter, om så för bara en kort period, och bara kravlöst umgås och låta vårt inre barn lysa igenom vårt sönderstressade yttre statusskal.

bushundenDenna helg är snart slut, förmodligen den sista på ett bra tag, den har varit helt magisk, sommarens hittills bästa väder, mete och massor av skratt. Jag må hända vara part i målet, men jag har de underbaraste barn på jorden, tack för att ni är mina. Jag älskar er oändligt mycket skitungar, och kommer att sakna er otroligt mycket. Men jag kommer snart hem igen. Sen att jag fått låna min lilla ”bonusbushund” gör inte saken mycket sämre.

Jag är så lycklig att ni ville vara med mig denna helg.

Tack Sebastian Edvin, Matilda Albin. Jag älskar er. GLÖM ALDRIG DET!

Pin It on Pinterest

Share This